lundgrenandrea

Jag vill inte förstå, jag vill inte inse vad som har hänt.
Jag vet inte vad jag ska göra, vad ska jag göra av mig själv nu?
Hur fan kunde de blir så jävla fel, hur fan ska jag klara det här nu?
Det är sjukt att ena stunden är allt bra, men i nästa sekund ser man allt försvinna.
Ju mer jag sitter och tänker, ju mer slår tanken mig, hur skulle jag ha klarat dom här åren utan dig?
Du har stöttat, du har funnits där, du har gjort allt för att jag ska må bra, du kommer aldrig förstå hur jag uppskattat dig.
Jag känner inte alls igen längre, på bara någon dag blev du någon annan, och jag förstår inte hur, jag förstår ingenting!
Vi lovade att vi alltid skulle finnas där för varandra, och aldrig hade jag trott på att det skulle bli såhär.
Jag har tänkt många gånger hur det kan finnas någon som du, någon som förstår mig i alla lägen.
Du har aldrig lämnat mig även fast jag i vissa stunder har varit en idiot, du har alltid stått kvar på min sida.
I dom här stunderna när allt bara var som sämst, så var det du som fick mig att orka gå vidare, du hade alltid dom där peppande orden, och du hade alltid något klokt att säga, och du gjorde allt för mig, och jag försökte göra desamma för dig. Nu är ingenting som det var, allt bara snurrar i mitt huvud.

Du kommer alltid ha en stor plats i mitt hjärta och du kommer alltid vara en stor del av mitt liv min bästa vän.